I believe in anything that brings you back home to me
2017-01-12 @ 16:07:00

12 dagar into 2017 and chill och jag har hunnit med att bli dundersjuk, levlat en night elf hunter till 18 på en vaniljprivatserver, svurit när jag hamnat på plats 20 000 i kön till samma server, blivit glad när jag väl kommit in, svurit igen när servern kraschat minuten efter, haft något creep ringandes på min porttelefon typ sjuttioelva gånger klockan halv fyra på natten som sedan bara flåsat och mumlat när jag svarat, haft en vovve med kennelhosta, haft färre mentala nedgångar än vanligt, pitter pattrat, läst typ fem olika böcker samtidigt (jag är sådan okej), levt för min kaffepress och befunnit mig i extas över min nya tvättställning från IKEA.
 
Det blev en lång mening. Sorry not sorry. Gillar långa meningar faktiskt, det är typ charmigt. Se så konstigt det blir med massa korta. Hej. Då.
 
JOKES ON YOU, är inte klar än. Och korta meningar har sin charm de med. Har så mycket jag vill skriva om men jag får liksom inte ut det i skrift. Har börjat föra dagbok för att se om det hjälper men det känns jätteovärt, tar längre tid att skriva det med penna liksom, sådär töntigt autentiskt och så får jag kramp i handen efter ett tag. Sedan blir jag förbannad över min fula handstil som ändrar sig varannan mening.
 
Jag är sentimental och saknar min mor och fars närvaro och livet jag hade då, tryggt inneboende parasit i huset i Molkom. När det största problemet jag hade var om jag hade städat rummet på ett tag eller ej. Eller glömt plugga till ett prov. Eller om någon man brydde sig om inte svarade på ens SMS. Sånadär små oväsentliga och världsliga problem. Nu sitter jag här, föräldralös och jävlig. Mamma finns ju fortfarande, men inte på samma sätt. Tror inte ni förstår ändå. Känner mig som en hund som någon håller i luften över grunt vatten, men hunden sprattlar hysteriskt med benen ändå, livrädd för att drunkna, ni vet? Medan en annan del av mig känner för att ankra på några tyngder och hoppa av från en båt längst ut i Vänern. Ambivalent är ändå ett adjektiv jag gillar att beskriva mig själv med. Men hallå, jag är faktiskt lyckligare nu än jag varit på väldigt länge. Jag tinar liksom.
 
Så, nu är jag klar. Hej. Då.
 
 
 
 

Kommentarer

Din kommentar:

Your name sir:
Kom ihåg mig!

E-postadress: (publiceras ej)


Din blogg (så att jag kan svara dig lättare):


Din kommentar: